Sjøfiske

Fjorden byr på et rikt fiske med stor variasjon i arter, noe både bygdafolk og tilreisende vet å sette pris på. Den svenske journalisten og sportsfiskeren Bo Hall besøkte Vistdal for noen år siden, og skrev følgende reisebrev:

Ett brev från Vistdal

(Tekst og bilder: Bo Hall)

Jag, Bo Hall, är en en av alla dessa entusiastiska båtburna sportfiskarna som far land och rike runt med våra trailrar, för min egen del har det här pågått i lite drygt 30 år och det mesta av fisket har skett ifrån min båt Surprise. Resorna har i allra största hand gått mellan olika nordiska vatten och här har jag gjort en hel del riktigt fina fångster. Mina 30 år som sportfiskare har givetvis lett till att jag förvärvat en hel del erfarenheter och kunskaper, detta är något jag på senare tid försökt förmedla till andra genom att aktivt arbeta som journalist, författare, föredragshållare och sportfiskeguide, något som både givit mig stor glädje och dessutom än mer kunskaper.

Vi, alltså Sven Bolin, Andreas Bäckstrand och jag, Bo Hall, sitter just nu (17 oktober, 2007) och författar det här i norska Vistdal som ligger några mil från Molde. Vi är här på besök för några dagars fjordfiske. Här i Vistdal är det är nästan samma typ av fiske som vid Åndalsnes, men då i lite mindre skala eftersom det här precis som där rinner ut en älv längst in i fjorden, och det är den som ger fisket dess speciella karaktär.

Under våra tre första dagar här har fjorden visat sin allra bästa sida och bjudit på ett fantastisk fiske med en fångst av inte mindre än 15 olika arter, variationen i av arter och fisken är det alltså inget som helst fel på, dessutom är flera av fiskarna riktigt stora för sin art. En oerhört intressant plats med fint fiske efter Glasvar hittade vi en bit ut i fjorden på ett djup på mellan 55 och 65 meter på en svagt sluttande blandbotten, våra första dagar här har gett oss ett 10 tal glasvarar med en toppvikt på 800 gram. Knotfisket som man får på köpet på glasvarsplatsen är för övrigt helt enormt, här finns väldiga mängder med rejält stor knot där minst ett 30 tal varit över 500 gram och där den största lätt passerat 850 gram.

Ekolodsbilden visar hur torsk, sej och koljor formligen sloss om sillen i sin jakt på föda nere vid bottnen.

Fisket efter plattfisk har ännu inte hunnit bjudit på några större sensationer, men ett gäng huggvilliga sandskäddor över halvkilot fixades snabbt till vår första middag. De vitlingar och koljor som också stundtals hugger riktigt bra är i fin storlek, men än har vi inte lyckats finna något fiske efter dem som varit i yppersta toppklass, men kanske kan vi hitta även detta under slutet på veckan.

Några andra fiskar som gett bra gung i våra spön har varit torskar med vikter upp till 7,5 kg, och dessa har vi fångat ganska djupt, ner mot 75 meter.

När vi kom en liten bit för djupt för torsken alldeles intill en av de torskgrynnor vi fiskat på så högg det några lubbar precis i skiftet mellan hård bergbotten och mjukare lera, Lubbarna var av fin storlek och den största tog på Svens tackel för pillemete, och den vägde finfina 10 kilo, det var en fisk som gav honom en riktigt tuff upplevelse under sin resa upp mot ytan.

Inne på grundvattnen runt den lilla ön i Vistdalsfjorden har det varit bra blandfiske, bland annat så fångade Sven där vacker en knaggrocka på 5,4 kg, vilken än så länge är resans mest annorlunda fisk, men vi har ett par dagar på oss att knäcka även den nöten.

Nya insatser och nya förluster:

Utan att överdriva kan man säga att den lilla viken och fisket utanför den i den stora fjorden bjuder på stora variation och många överraskningar. Vi startar att fiska intill den stora ön i fjordöpningen och omgående har vi bra vitling och koljafiske. Vår husvärd Dag pratar om att det ska vara stor bleka intill öns västsida men vi får inte en enda trotts flera försök med olika beten och tackel. Vi ger oss istället ut en bit i fjorden för att prova lite djupare vatten och i kanterna ner mot 150 - 200 meter släpper vi våra agnade tackel. Dag som har kvar sitt plattfisktackel sätter bara på lite större agn på de små krokarna och säger att han aldrig metet grunt tidigare och defenitivt inte djupt som på 150 meters djup. En kvart senare står han med det långa kustfiskespöt i krum båge. En stor fisk har tagit det lilla agnet avsett för bergsbrantens uer eller andra småfiskar. Den vill absolut inte upp till båten och utan att Dag kan styra det tar fisken lina från rullen i långa sugande rusningar. Det blir mycket spän i spöt men till slut kommer fisken sakta med upp meter för meter. Det är riktigt spännande och vi följer resten av matchen utan att själva fiska. När vi ser att fisken inte är långt från ytan anar vi en stor fisk i djupet. En stor vit buk lyser en bit ner och ger oss chansen att gissa vad det är och snabbt får vi bud på, lubb, torsk och långa. När fiskén bryter ytan ser vi att det är en långa som är klart respektingivande där den ligger och plaskar med agnet i mungipan.

Vilken fisk!

Utan att ta i kan vi säga att den stora långan som nu ligger i båten klart belyser den potential som finns i området. Svens stora lubb på över 10 kilo var bara en försmak av vad som ska komma i framtiden och nu denna långa som drar ner vågen till fina 12,5 kilo. En kanonfisk tycker vi och Dag står och gapar som om han inte förstått att han själv nyss fått den. Samtidigt som vi gratulerar till den fina fångsten skiner Dag upp och säger på sin härliga Norska, det här blir bara bättre och bättre för var dag. Och vi kan bara hålla med och vi vet att det fortfarande återstår en dag på vårt provfiske i Vistdal.

Eggen mellan två fjordar

Efter diverse fotografering och vägning och mätning beslutar vi att försöka på ett annant ställe. Vi startar motorn och glider iväg till eggen som är en grundkant som skiljer två fjordar. Där den stora breda----------fjorden tar slut och den smala långa --------fjorden tar vid. Det heter eggen för att det är som en knivegg mellan två djup och grunt i mitten. Där det står 0770 på kortet är eggen och vi provar på flera olika ställen där bottnarna snabbt går från flera hundra meter djupt till bara 70 meter och ner igen. Vi får några småsejar och någon liten torsk då vi inser att vi kommit när vattnet nästan stigit fullt och nu strax är högvatten. Det innebär att fisken slutat äta och äter inte för än det blir stigande vatten igenom 6 timmar. Men vi kör runt och orienterar oss lite för ett senare fisketillfälle. Det blir stora variationer på ekolodet och ibland ser vi till och med fisk på ekolodet när vi kör in grunt.

Vi kan inte låta bli att släppa i ett tackel och nästan var gång får vi fisk. Inte alltid så stora men det hugger nästan direkt var gång vi släpper i på en ny plats. Oftast är det Sven som får fisk och då är det nästan alltid långa i vikter mellan 1 - 4 kilo. Han är otrolig på att få dessa långor och han tar minst 20 st under våra dagar i Vistdal. Dag berättar att på eggen finns det alltid fisk om det bara är stigande vatten (flo). Mest är det gråsejar i 2 - 6 kilo med stora variatione i vikterna uppåt. Nästan var gång man fiskar här får man sej över 5 kilo och fiskar på 7-8 kilo är vardagsmat. De största som kommer insvepandes är raketer på 10 - 15 kilo och gästar regelbundet eggen vid stigande vatten. Dagarna före vi kom var en av de lokala fiskarna ute och fick en svärm över 10 kilo på handlina. Men vi vill inte vänta på högvatten utan åker istället runt lite mer för att se hur det ser ut runt fjorden. På vägen tillbaka till båtplatsen stannar vi på några ställen och tar upp lite fisk nästan över allt. Vi är ju rätt nöjda med frisket för i dag.

Nästa rocka 

Näst sista dagen inför hemfärd kom väderförändringen som vi befarat och vipps var det kall vinter på fjorden. Men skam den som ger sig sa Andreas, så vi gav oss ut en stund ändå. Sven ville inte med ut i det skitvädret när det snöade på tvären över fjorden och vi förstår honom, (han hade ju redan fiskat fantastiskt bra) men han var vänlig att inte säga det rakt ut. Utanför älvoset var det plötsligt mer liv än tidigare och en svärm sandskäddor högg på våra agn som besatta. Och mitt i sandskäddornas matorgie tog det en större fisk som definitivt inte var en sandskädda och som i stället visade sig vara resans andra knaggrocka. En kanonfisk på styva 5 kilo som satte vingar på den lilla sandskädda jag trodde det var när det högg, bokstavligt talat. Två rockor utan att ens ha fiskat efter dem är riktigt bra och vad ska vänta oss i framtiden, det kan bli riktigt roligt.

Borta vid ön fiskade vi på insidan i sandslänterna från 70 till 20 meters djup. Här var det enorma mängder av stor knot och vi fick för oss i att se hur många knotar vi kunde få över halvkilot under en stunds fiske. I den långa driften kom vi på att det var ett litet avsnitt knapps 10 meter långt som höll all den grova knoten. Runtomkring var det bara knotar som för det mesta var under 400 gram. Vi konsentererade vårt fiske på den lilla fläcken med stor knot och när vi använde två krok var det ofta dubble av knotar mellan 500 och 800 gram som högg. Vi hade en riktig glädjestund ute på det snöande havet med stora knotar i var drift och 900 gram är en toppnotering som vi är nöjda med. Efter en stunds rent knotfiske blandade sig plötsligt både kolja och vitling in i leken och vi fick fina fiska av de arterna också.

Avslutningen på kvällen blir att rensa och filea ett antal knotar som vi tagit med upp för att steka till kvällsmat. Om inte så i alla fall just då ångrar man sitt val av fisk då de är väldigt taggiga och fingrarna blir snabbt illa åtgångna.

Sista dagen

Sista dagen får vi både torsk, gråsej, långa, vitling, kolja, knot, sandskädda och några arter till. Och det bästa är att vi får dem nästan utan att vara speciellt flitiga. Vi fiskar bara på de platser vi tidigare varit på och får massor av fisk ännu en gång. Så utan att ta för stora ord i munnen kan vi gemensamt säga. Det är ett fantastiskt varierant havsfiske som finns i Vistdal.

Mvh Bo Hall

Hemsida www.havsfiske.net